it's not getting better, it's not getting any easier. i never thought i'd become so cold inside.

det är fortfarande så jävla kallt och det känns inte som att det blir bättre. det äter upp mig inifrån och den lilla sol som var framme igår när jag och siri promenerade runt djurgården räcker lixom inte. det är inte nog. det känns som om livet tappat färg och som att uppförsbacken jag kämpar i aldrig någonsin tar slut. den bara fortsätter och fortsätter. och även om grammis var toppen och det mesta av by:larm var urkul så är all energi slut. till och med reserven. i lördags åt vi brunch på vurma och drack bloody marys på kb och spelade rundpinigs på ugglan och det var superfint, men när alla skulle gå vidare för middag och debban och gt's så orkade jag inte mer. det sa lixom stopp och kroppen grät och allt kändes bara så himla menlöst. och jag vet att det finns ett slut, att det kommer att gå över, att våren och solen snart kommer och att jag har en semester med världens bästa att se fram emot och att vi åker om en månad och två dagar och det är faktiskt jättekort tid. och jag vet att det finns massor av saker att vara glad över och att mina vänner lixom står där på rad för att kramas och stötta och hjälpa och värma. men just nu, nu känns det mest så jävla kallt.