idag är det onsdag och tiden går fast jag inte vet om den gör det snabbt eller långsamt. det känns som evigheter sen det var helg samtidigt som att det känns som att all den där smärtan är så himla, himla nära och att allt kan rasera på en sekund igen. ett enda litet steg åt fel håll eller ett enda ord som jag inte vill höra och allt kommer barka ännu en gång. och jag orkar inte det. jag orkar inte mer.
igår åt jag och siri middag på la neta och sen drack vi en öl extra på grill och så pratade vi tills jag nästan inte hade några ord kvar. det var skönt. sen åkte jag hem och såg en film med hanna och jonas som handlade om helt fel saker, men som ändå fick mig att inse att jag inte vill att det här ska sluta med en krasch. jag vill bara att det ska sluta med att jag mår bra. sen sov jag min andra hela natt på nästan två månader och så vaknade jag upp till en värld som fortfarande är grå och regnig och mörk och kall, men som kanske har ett ljus i tunneln där längst bort trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar