fastän regnet står som spön i dyn, känns som nån har öppnat skyn. du kan stå under mitt paraply.

regnet vräker ner och jag längtar efter solen och värmen och jag saknar ibiza och jag kan inte sova om nätterna och om det inte vore för siri och för att hon lät mig prata sönder hennes öron och för glasspausen jag och nina hade så har det här varit en av årets sämsta dagar.
nu tänker jag bada och läsa en bok och somna så att det blir imorgon nångång.