femhundra mil i snön.

förra helgen åkte jag och jenny upp till åre och det var SÅ HIMLA drömmigt och cirka all styrka kom tillbaka trots att vi (jag) knappt sov något alls och trots att det var helt fullt schema i två och ett halvt dygn, men alltså, SÅ kul. rix hade fjällfest och vi fick vara med och allt var så exemplariskt ordnat med skidor som man fick låna och liftkort och afterski med coverband och champagne i bibblor och trerättermiddagar som gjort att magsäcken töjdes till storlek xl. plus! solen sken från klarblå himmel. vad mer kan en människa ens begära kan man undra. ang skidåkningen gick det ändå över förväntan. gjorde två rätt schyssta vurpor nånstans i björnbacken, men vägde upp det med att ändå kunna åka hela vägen från toppen av skutan till bygget utan att så mycket som svaja. vem visste att alpint var min sport va! på söndagen åkte vi hem och miriam spelade för ett slutsålt skrålande cirkus och det var mitt finaste konsertmoment med henne so far.

fight for your rights.

jag kom på vad som ej känns grått och trist! att träna kampsport med fannie! vecka 11 nu och hon är på äkta den bästa tränaren en människa kan ha. annan sak som ej är grå: imorgon åker jag och jenny till åre! wiho.

why does it always rain on me.

allt är så himla grått just nu. ute inne i sinne osv. jag drömmer om terrorister (vilket iofs kan bero på att jag sträckkollade homeland säsong 4 & 5 samtidigt som jag löste idag ska vi inte dö, men ÄNDÅ) och sjukdomar och på jobbet är det stressigt men ändå inte och dagarna bara går och allt jag längtar efter är att få gå och lägga mig. varje dag ut och in. men det släpper väl, det med.